Friidiisen

Var begravning för min älskade morfar mån den 22 dec... Den dag var den jobbigaste i år! Ville inte ta farväl av dig morfar, ville inte lägga rosen på kistan. Du är ett hjärta av guld för mig å kommer alltid å vara för så mycket som du har gjort för mig å som vi har gjort tillsammans.
Begravningen var jätte fin. Manskören Lorelei som morfar var med var där, dom sjung i kyrkan å fikat efteråt. Det var så vacker jag grätt i ett.
Jag är så grymt glad att du Magnus vill följa med å ta farväl av min morfar fast vi inte är ihop längre. Det betyde så grymt mycket för mig att du var där.

Julafton var en dag med både glädje å tårar. Glädjen var ändra fram tills det var dags att öppna julklapparna. Då kom tårarna. Fick jätte fina julklappar å är njöd med allt jag fick. Det jobbiga med det hela var att i sommras så kunnde inte mormor å morfar hålla sig utan berättade för mig å syrran att dom hade i år igen köpt teaterbiljetter till skara där vi i våras var på en teater som hette otroligthet. Å att vi skulle göra om det vi fyra nu i vår som kommer!
Det var den julklappen som alla tårar kom på när man öppnade eftersom att mormor var tvungen å skriva från morfar med. Mamma fick morfars billjett i julklapp eftersom att odm redan hande betalt biljetterna innan morfar for bort. Så den 3/2-09 kommer å vara en dag åter igen med glädje å tårar eftersom att det är då vi ska iväg.
Men jag vet vad morfar skulle ha sakt till mig om han var vid liv.. Å morfar jag lovar dig jag kommer å ha det så gott jag kan!
Var även 25 dagar sen morfar lämnade jorden!

I dag är det 1 månad sen du morfar lämnade jorden å for till himlen. Det har varit 1 månad med mycket tårar å saknad. Något som det fortfarande är! Inget kommer någonsin blir som det var innan du försvann, inget kommer å bli normalt igen inget, inget, inget.
Fan morfar vad jag saknar dig! Vill ha dig tillbaka nu på engång...
Jag älskar dig så så så MYCKET<3<3<3
                 
R.I.P. Per-Alvar 24 juli 1938 - 29 nov 2008





Grattis på 100 års dagen gammelmorfar!
I dag skulle du ha fyllt 100 år!
Det är nu 10 år sedan min gammelmorfar lämnade jorden å for till himlen..

Ett hjärta av guld!

Du hade ett hjärta av guld.

Inte bara i mina ögon,

Inte bara i min skäl,

Inte bara hos mig,

Utan hos alla som kände dig.

Ditt hjärta var av guld.

Ett hjärta av guld vi alltid kommer minnas!

Per-Alvar ditt hjärta av av guld.

 

 

Ljuset!

Du sa det blinkar där borta.

Det tog en sekund för oss att fatta.

Du såg Ljuset!

Ljuset kallade på dig.

Många av oss sa för oss själva,

Gå mot ljuset!

Varför, varför sa vi så?

För att slippa se dig lida.

 

Bäst först!

Du tar dom som betyder mest för en först.

Varför, varför?

Du tar dom bästa först.

Varför, varför?

Jag hatar dig Gud.

Livet är så orättvist!

 

Rosor!

Din älsklings blomma var ros.

Rosor var livet i er lilla uteplats på sommarna.

Problemet med rosorna var att du inte tålde alla sorter.

Ändå var rosorna din älsklings blomma.

När du sa att rosorna var din älsklings blomma,

så slog det mig att du alltid lyckades med att hålla dom i liv.

Du gjorde det med min ros,

Så fin,

Så vackar,

Så stor den blev,

Varje år!

Hoppas at du fortsätter och hjälpa mig och mormor med det från himlen.

Tack så jätte mycket Morfar!

 

Borta!

Du är borta.

Borta för alltid.

Jog vill inte att det ska vara sant!

Tror jämt att du snart ska komma in genom dörren och säga,

"Nemen är ni här".

Eller

Slå en pling för och prata.

Jag ser dig framför mig,

Jag ser dig!

Jag ser ditt leende,

Jag ser dig!

Jag ser allt du och jag har gjort,

Jag ser dig!

Du är mitt allt!

Jag älskar dig och kommer alltid att göra.