Friidiisen

I går var det en väldigt jobbig dag. Jobbigaste dagen hittills i mitt liv. I går så var det begravning för min älskade farbror som bara blev 42 år gammal. Det var grymt jobbigt när dom öppnade dörren och man skulle till och gå in. då brött jag ihop jag orkade inte då. Hade inte sätt kistan än. När jag väl kom in och såg kistan så blev jag ännu mer ledsen. Kistan var jätte fin. Den var vitt och så låg det ett vit hjärta av blommer över. Men pappa och dom hade bestämmt att det skulle vara röda så tanten som dom hade haft när dom besökte begravningsbyron hade inte krivit upp vilken färg bara hur det skulle vara.
Dom spelade en jätte fin låt som min mellersta kusin hade valt ut till sin pappa. Jag grät mig igenom begravningen. Men alla andra förutom kusinerna klarade sig tills det att dom skulle gå fram och lägga rosen. Då var det väldigt många som grät. Lillebror satt brevid pappa och jag brevid lotta. När det var dags för roslägningarna så sa jag till lotta jag orkar inte, mina ben skakar så. Sa det två gånger till en någon när vi nästan var vid kistan och när jag hade lagt rosen. På vägen tillbaka när jag nästan var framme så vek sig bena på mig och jag trillade ihop på golvet. Lotta orkade inte få upp mig själv så pappa fick lyfta upp mig. Mina ben orkade inte hålla mig uppe.
Det är väldigt mycket funderingar och tankar i huvudet som gör att jag inte mår bra. Kan säga att det kommer nog ta ta ett tag innan jag mår bra igen. Dom som har träffat mig sen min farbror dom och nu efter begravningen kanske inte ser det så mycket på mig. Det är för att jag vill inte visa hur jag mår. Jag håller det inom mig.!
När det är klart med allt vad som ska hända nu med farbror och så, så ska jag åka och lägga roser och ljus.
Pappa sa till mig efterbegravningen försök att tänka på annat. Men varje dag minst en gång gråter jag.


Vila i frid Michael <3

R.I.P. Michael 15 april 1965 - 4 dec 2007